Juleseiling med isbryter

Som väntat rådde ingen trängsel i år heller till Väderöarna. Denna tradition inleddes när Hallberg-Rassy 372 var ny och testades. Den gången snöade det lätt, men i år låg den i drivor i Ellös. Eftersom termometern nuddat minus 15 dagarna före avresan i måndags, var frågan till kapten Magnus; skulle det gå?

Seilas var å testet H-40 i samme område i helgen. Du finner bildereportasje her.

Laget råk

– Jajamän, vi har hållit en ränna öppen. Men om det behövs, tvekar jag inte att bryta upp en ny, båten tål minst fem centimeter is, vet jag från förut. Traditioner du vet.. de måste ju hållas, förklarade han och tryckte ut sin båt genom isflaken.

Målet var att på nytt uppleva Bohuslän om vintern. Kanske skulle vi också få bryta is, för hur irrationellt det än är, ligger det spänning i att leka polarfarare.

Vinden var svag och med skoten stela som wire, blev det bara några slag nära Väderöarna i år. Vi måste ju kunna skryta med att vi seglat när vi kom i hamn. Intressantast var att angöra hamnen och inte gå på det lömska grundet vid inloppet. Vi hade förvarnat vår ankomst, men tvekade att backa in 54-fotaren i den trånga hamnen. Valet föll på turbåtsbryggan eftersom prognosen lovade 2-3 m/sek Nordväst – noll sjö och lä.

Åpent vertshus

Med försiktiga steg på de snöklädda bergen tog vi oss sedan in i Värdshusets värme, satte oss till bords och lät oss smaka av havets läckerheter sill, räksoppa och torskrygg.  Mer än mätta, letade vi oss tillbaka till båten i mörkret utan att halka på bergen eller det istäckta teakdäcket och kojade in. Med dubbla värmare och den isolerade båten, fick termostaten skruvas ner för att vi inte skulle svettas.

Inte heller tisdagen bjöd på vind, men segla måste vi, rullade ut seglen och gjorde ett par uppvisningsslag framför konferensgästerna på Värdshuset. De ska ju inte tro att seglare ger upp bara för att det är vinter.

Petersons Krog på Käringöen er et populært sted før jul. Vi var på besøk i helgen. Se videoreportasje her.

Gjennom Sotenkanalen

Istället för att driva till Ellös, satte vi på motorn och styrde mot Sotenkanalen. Från tidigare år visste vi att bron öppnas året om. Och jovisst, det är bara att komma, sade brovakten.

På väg mot bron låg isen, men kapten Magnus gjorde som han sagt – han förvandlade sin HR 54 till isbrytare. Först var isen tunn, men ju närmre bron, desto tjockare låg den. Skulle vi behöva vända? Skam den som ger sig, och är man både båt- och varvsägare går det alltid att reparera, sade vi till kapten Magnus, som bara log lugnt åt kommentaren.

Det brakade och frasade rejält, båten skakade när stäven skar in i flaken, farten sjönk till nära noll när Magnus lagde ur växeln för att inte skada propellern. Med halv gas tryckte vi oss in i isen, nådde öppet vatten vid bron och blev årets första och sista isbrytande segelbåt på Bohuskusten.

Ingen feil på laminatet

Tillbaka i Ellös kunde vi inspektera stäven, fann att bottenfärgen och lite gelcoat var avskavda på ena sidan.

Inget farligt, lätt att laga i vinter. Men visst, hade jag vetat, hade jag sänkt farten i

förväg för att sedan gasa när vi kommit in i isen. När stäven reser sig, går det att trycka båten genom isen.

Med tanke på synpunkterna på HR-varvets laminat, verkar vårt ”crashtest” visa att det tål en hel del, den aktuella 54:an byggdes samma år som den diskuterade.

Seilas seilte Hallberg Rassy 372 til Väderöerna desember 2008. Se video her.